Hej på er, orkar inte skriva så mycket, humöret är inte på topp. 

Men idag har jag ridit Lillen, och Tobias kom och hjälpte till.

Idag gick det inte alls bra till en början, jag började rida och Tobias stod i mitten och agerade instruktör, precis som vanligt. Men idag var Lillen LAT, VRÅNG och allmänt OMÖJLIG. Jag vet inte varför, kanske har han på nytt hamnat i en trotsålder, och nu när jag börjat kräva lite mer av honom börjar han kanske inse att det är lite jobbigt trots allt. Så efter max 10 minuter frågade jag Tobias om han ville hoppa upp, för jag orkade verkligen inte, kände mig så otroligt matt. Så sagt och gjort, Tobias hoppade upp och Lillen fick snällt finna sig i att arbeta ändå.

Jag vet inte hur mycket kosparkar och bakutsparkar han fick till, men han gav sig till slut och började jobba jättefint. Då bytte vi, så Lillen inte lär sig att så fort han beter som en ridskoleponny får någon annan rida honom, så jag hoppade upp, och han höll på att skicka mig i luften. Det slutade med att jag travade på, höll tyglarna i en hand och petade på med spöet för att få honom framåt, vilket var det största problemet idag. Och han kickade som aldrig förr, men till slut så bara *poff* skärpte han sig, och jag kunde lika gärna ha ridit med sytrådar som tyglar, så mjukt och fint gick han, drog ingenting eller så. 
Men jag kan säga såhär, hade inte Tobias varit med idag, så hade allt gått åt fan, på riktigt, det hade det. Och svettiga blev vi minsann alla tre. Jag tror att Lillens nya motto är: "Ska jag jobba, ska minsann matte också göra det!"... 

Plus att Tobias hade med sig ett nytt pannband till Lillen, ett nytt bett som vi ska prova lite, ett par tyglar och typ 3 schabrak, glaaad tjeeej! 

Dagens låt: Of Monsters And Men - Little Talks

 
Färgglad var han i alla fall, världens bästa häst.   
Vad skulle jag göra utan dig? Dö, förmodligen. 

Hejdå.