Erika Maria Bloom, det är jag. Jag vägde 2925 kg och var precis 50 cm lång då jag föddes, 12 november 1995 kl. 00:15.

Jag döptes den 1 juni 1996. Mitt första levnadsår bodde jag, min mamma och den som kallar sig min fader, och min tre år äldre storebror i ett hus fem km norr om Molkom. 15 november 1996 flyttade vi till ett hus i centrala Molkom, där bodde vi till 31 oktober 1997. Efter det flyttade vi till ett annat hus i Molkom, ett större hus. 1998 föddes min lillebror. I det huset växte jag upp, trots att det är nästan fyra år sedan jag flyttade därifrån så minns jag inte alla de här små detaljerna, som man lägger märke till. 1 oktober 2008 så flyttade jag och min familj därifrån (alltså: jag, mina bröder och min mamma), till ett hus 2 mil öst om Molkom. Mitt ute i skogen! Och här bor jag än idag.

När jag var riktigt liten så var jag tydligen rädd för alla sorts djur, min mormor och morfar hade ju hundar, katter, kor, grisar och hästar. Jag var även rädd för mycket annat, till exempel moln, trofèer (råddjursskallar, älgskallar osv), åska, fåglar. Och något jag verkligen var livrädd för, det var att bli lämnad ensam i bilen om bilen var igång. 

Och min mamma, som hållt på med hästar sedan hon var en tvärhand hög, och själv hade hästar, ville naturligtvis att jag också skulle bli hästintresserad. MEN - jag var ju så rädd. Så när jag var runt fyra år började mamma köpa alla sorters hästtidningar, hästböcker och sånt. Sedan var jag fast! Jag fick sitta på mammas häst Nettie ett par gånger, som för övrigt var världens snällaste häst trots att hon var rätt så stor. Och sedan dess har hästarna varit en otroligt stor del av mitt liv.

Tiden gick, jag växte, och jag växte, och jag växte! Jag började dagis, där fick jag min första bästa vän, J. Vi gjorde allting tillsammans, lekte varenda dag. Vi bodde dessutom väldigt nära varandra, det var perfekt. Jag fick även en till vän, som jag fortfarande håller ihop med, K. Jag började förskoleklass, höll fortfarande ihop med J, men nu fick jag fler vänner. Bland annat S, L, A med flera. 

Fast det fanns ett litet minus - jag växte så fort. Jag var mycket snabbare i utvecklingen än de andra. Jag blev minst ett huvud längre än alla andra. Det tyckte naturligtvis de allra flesta äldre att det var roligt, så de utsåg mig som ett sorts mobboffer. Dagligen fick jag höra att jag var fet, tjock, ful och sådant. Men tiden gick, och i och med att jag var så tidig i utveckling så var jag väldigt stark för min ålder. Så när jag inte orkade höra på allt skitsnack, så slog jag ner dem. Ja, jag gick i trean/fyran och slog ner alla som var dumma. 

Jag var väl rätt så vanlig, men efter en av våra hästars död i januari år 2007 (då var jag elva år gammal, jag skulle fylla tolv samma år), så förändrades jag helt. Jag blev hård på utsidan, och bytte ut alla RIX-FM-artister mot Mayhem, Burzum, Nirvana, Pantera, Alice in Chains, Pearl Jam. Ja, listan kan göras lång. Och det är nog ungefär sådan jag är idag, enda skillnaden är att jag är mer utvecklad, större, äldre och är bara två år ifrån att vara vuxen.

Det var ungefär vid samma tidpunkt som hästen gick bort, som jag började sätta ner foten ordentligt. Efter år av dåligt beteende från min fars sida, bråk varenda dag, en sorts misshandel. Jag orkade inte mer! Så jag blev mer annorlunda hela tiden. Jag började klä mig annorlunda, vara annorlunda, lyssna på annan musik och bytte kompisar. Under hela högstadie-tiden så var jag en blandning av den jag var då, och den jag är nu. Visst, ser jag tillbaka nu så inser jag att jag var lite väl kaxig och otrevlig. Men ta det med en nypa salt, jag mådde inte bra. Jag hatade världen och jag hatade varenda människa i den. 

Så när vi flyttade år 2008, så började vi om på nytt. Jag mådde fortfarande inte bra, det gör jag inte nu heller, men jag mår bättre! Från att ha varit så rädd för allting, från att ha hatat världen, så är jag här idag. Det finns inte mycket som skrämmer mig, jag låter inte någon alls trycka ner mig, jag värdesätter och älskar min familj och mina vänner så högt, så ni anar inte. 

Nu har ni fått veta mycket om mig, men det är långt ifrån ALLT! Mer kommer förmodligen, jag vet inte när dock. 

Dagens låt: Nirvana - Come as you are

Vi avslutar med en gammal bild på mig. Här hade jag fått ett ryck och rakade halva skallen. Jag gick i åttan, alltså våren 2010.   

Tack och adjö.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag är en snäll vän, så som rubriken lyder. Men jag har även en väldigt snäll vän.  Den här vännen är en långhårig sak, han är jävligt snygg i hatt och en av de få jag faktiskt kan prata om ALLT med. Han är faktiskt dessutom skitdålig på att tr...

Nu har jag gjort en intervju med Dennis, så vi ser som en fortsättning på gårdagens inlägg. Så vi kallar det här, Nu är det fan nog, Nyeds Skola. Del 2.   Vad är det värsta du har varit med om på Nyeds Skola?- Anmälningarna.   Vad handlade ...

Nu har jag inte skrivit på flera månader, men nu jävlar. Ibland blir jag bara så jävla trött. Trött på hur vissa beter sig. Speciellt vuxna som ska ta ansvar för ungdomar i 12-15 år, ungefär. Ska dra ett fint exempel. Har skrivit om detta förut, men ...

Hej och hopp! Idag var jag på Oxhälja (Filipstads årliga marknad, alltså), inte så värst länge dock. 2/3 timmar ungefär, tar ju ett tag att gå igenom allt! Men som alltid lyckades jag göra några riktiga fynd. 15 par strumpor, en tshirt, ett nytt ha...

Ny start, massa förändringar, vi går mot höst och mörkare tider men för mig - ljusare tider!   Hej på er! Nu är jag tillbaka, har varit ett litet uppehåll nu under sommaren. För jag har haft en så bra och händelserik sommar, jag har varken haft l...